Vi möttes på Dansens hus hösten 1993 när jag praktiserade med dig under Kenneth Kvarnströms ”Finsk afton” och vi pratade både ljuset som konstform och som tekniskt hjälpmedel. Du var alltid så ödmjuk, så välkomnande och inkluderande. Du har gjort mycket för branschen, och jag hoppas verkligen att någon har kraft och mod att ta upp där du så hastigt lämnade oss.
Tack för allt

Anders och jag möttes på Unga Riks under turnéföreställningen Vitblomma 1986.
Sedan dess har vi fortsatt att hålla kontakten.
Jag vill minnas ditt stora engagemang och driv för scenkonst, scenljus och teknik, imponerande och beundransvärt.
Hela tiden en varm och positiv anda.
Det är en stor förlust för scenljussverige och ljussättareföreningen— Anders du blir saknad.
Ett ljus i minnet, men svart är svart.

Anders, beskedet om att du lämnade oss väckte en stor sorg. Har många minnen från alla gånger vi träffades. Kommer aldrig att glömma dig.

Dear Anders - I don't remember where or when we first met. Somehow you have always been there, a steady presence in my lighting world. We bumped into each other at OISTAT events, at the PLASA trade show in London, and here and there. More recently we worked on the Canon projects together, and I had the privilege of seeing more of you, of having more time and more conversations. You were always polite, attentive and warm, wearing your experience and expertise lightly as you guided your students and colleagues on their journey to learn about theatre, and light, and what it is to be human. I still can't believe you won't be with us when we meet for the Canon project in Stockholm next month - but of course, you will be with us. Still calmly, gently guiding us on our way. Thank you, Anders, for everything.

Dear Anders,
Throughout my OISTAT career, I have always aspired to be someone like you — warm, patient, and ever the steadiest presence in any project. Thank you.

Så sorgligt . Tack för alla pratstunder . Du var alltid så trevlig , snäll och go .

Dear Anders
I still have a hard time believing that I will not be able to see you in Prague next year. Your exit from this world was too big a surprise. Your voice resonates and regenerates in my memories from the time that we spent at many OISTAT events. Visit to Stockholm and your school in January 2020, and most recently at the PQ Symposium in Prague in April 2026. Your words, 'Are you coming to Scandlight?' were more an invitation than a question. How come, so suddenly, so quick, so unexpected? Maybe this is the nature of this world. Your kindness and soft voice will continue to charm the people who hold your memories. Thank you for lighting this world for the time you were here. May the eternal light of the Supreme shine forever on you.

I have had the good fortune to call Anders a dear friend and colleague since we first met over 15 years ago. Anders and I served alongside each other as delegates to the OISTAT Education Commission, and later as the leadership of the Commission until just this past October. I would characterize him as a man with boundless enthusiasm for theatre and education, and someone with a wonderful energy & humor. I had the good fortune to travel around the world with him for many OISTAT events, World Stage Design events, and Prague Quadrennials. In his ever-present denim vest of many pockets, he could always be seen documenting the people and events with his full-sized camera. Truly a treasure trove of visual history he must have collected.
One of my favorite travel memories was getting a thorough lesson from him in Swedish culinary & dining practices at the buffet dinner on the overnight ferry from Helsinki to Stockholm. I had apparently gotten some food in the wrong order, and we spent the evening talking about Swedish food, the correct order it should be eaten in, and the importance of excellent company at the meal! He approached everything with an air of delight that was infectious.
Anders leaves quite a legacy behind, when you count his work at University, coupled with everything he did for the Swedish lighting designers group, the Swedish OISTAT Centre, local & regional conferences like SCANDlight, the Canon Project, and all the work achieved by the OISTAT Education Commission. Our biggest efforts together, along with Chris Van Goethem, were the two week-long online conferences held during COVID, and he was a stalwart contributor, Zooming in at all hours from his cabin in the Swedish countryside.
I will miss his boundless humor, and the sense of mirth in his eyes. We are truly blessed to have known him.

What a dear colleague. So happy to have spent time with you in various corners of the OISTAT universe. I loved the energy with which you jumped onto the idea of an International Annotated Bibliography of Lighting Books. As always your brought your willing spirit and big heart. You will be much missed.

Fina, fina, varma, härliga Anders.
Tänk att du är hos änglarna nu. Gissar att du ser till att de går in snyggt och prydligt när de ska sjunga konsert.
Du fattas oss, och vi kommer sakna dig länge länge.

Anders. Min vapendragare sedan många år i STTFs styrelse! Du saknas mig!
Det är få människor som du som alltid hade tid till ännu ett projekt, ännu ett engagemang. Ideella insatser i föreningar vore ingenting utan människor som Anders som håller Sverige igång.

Den Anders jag lärde känna och hyste stor respekt för var en omtänksam man med stort hjärta men också med integritet och stort patos. Vi hade fortfarande mycket ogjort, Anders, och arbetet blir inte sig likt igen utan dig. Vila i Frid, kompis!

“Since becoming an Individual Member of OISTAT in 2003, I have had the privilege of knowing Anders as a long-term, dedicated collaborator within our community. At conferences, he would invariably sit in the first row, one of those familiar and affectionate images that many of us will always associate with him. Anders was one of those rare individuals whose quiet presence carried remarkable depth. He was observant, generous, intellectually rigorous, and deeply committed to meaningful dialogue. His contributions were never about drawing attention to himself, but about enriching the collective understanding of those around him. He leaves behind not only memories of friendship and collaboration, but also a great example of how wisdom is expressed through genuine engagement with both the subject and the people around. He will be greatly missed by the OISTAT community and by all of us who were fortunate enough to share conversations, conferences, and moments with him. I was especially honoured to welcome him to my institution, the Academy of Live Technology, in April 2024, for the annual meeting of the Education and Technology Commission, together with the ALT Biennial Symposium. We also went to London for the ABTT 1-day Conference, then travelled by train to Leeds for a 4-day programme, including a day out at the YSP. During his visit and programme, some of my master’s students had the unique opportunity to benefit from his brilliant comments, thoughtful feedback, and generous encouragement; leaving, as always, a truly inspiring mark through his presence.”

När nyårsklockans ljud hade klingat ut så ringde telefonen. Det var du Anders som med din glada röst åter igen önskade Gott Nytt År.
Jag kommer att minnas dessa samtal men också alla andra samtal och möten som vi haft sedan många år tillbaka. Inte att för glömma alla vykorten och berättelser du skickat från dina resor till när och fjärran.
Du är saknad.

Din kusin Lars-Göran med familj

Anders: Alltid vänlig, humoristisk och med glimten i ögat. Ambitionen var att ordna en återträff med det gamla astronomigänget, men så blir det nu inte. Tack för alla minnesvärda stunder under de viktiga ungdomsåren!

Saknar dig grabben!

Fina Anders! Har så otroligt många och fina minnen av våra diskussioner runt ljus, teknik och livet i allmänhet. Du lämnade oss rent för tidigt! Vila i frid kompis.

Älskade morbror, bättre morbror fick man leta efter! Saknaden och sorgen är obeskrivlig efter att du lämnat oss så plötsligt. Så många fler år skulle du ju leva, upptäcka och glädjas i livet. Jag är så tacksam över alla år du varit min och mina bröders morbror. Du gjorde det bättre än bäst! Tacksam över den glädje du spred, du lämnar en sådan tomhet. Jag saknar och älskar dig så mycket ❤️

Kvarteret på Söder ekar tomt. Larssons på 5 trappor flyttar nu ut med dig, Anders. Nu blir det inga fler hej vid busshållplatsen, Konsum eller på sushistället. Istället får vi minnas korta möten, bemärkelsedagar och alla dina fina framträdanden med studentsångarna. Sov gott, Anders!

Jag hade det stora nöjet att få arbeta med Anders de flörta åren på 1990-talet när vi var med och startade Dansens Hus. Vi var ett litet team med stor kärlek till teaterkonsten, där Anders var en klippa som kollega och medarbetare. Vila i frid, käre Anders.

Vi var ju jämngamla, båda intresserade av samma område och känt varandra nu i över 30 år och hade många diskussioner om detta, så det är med sorg jag skriver dessa ord, Du hade passionen för ljus och jobbade hårt för att dela den med andra. Du kommer att vara saknad av många. Vila i frid, Anders