Torbjörn Skog

Idag är det 6 månader sen du tog ditt sista andetag. Dagen har varit jobbig. Varje gång jag tittar på klockan då kommer jag ihåg vad jag gjorde vid den tiden för 6 månader sen. Varje dag undrar man du ska komma hem igen. Men sen kommer man på att det kommer du aldrig att göra. Tiden har gått så fort men ändå långsamt på samma gång. Klockan är nu 17:15. En liten tår rullar ner för min kind. Älskade pappa du fattas mig.️❤️

Idag är en tung dag. Söndagen den 12 /9 exakt 3 månader sen tog cancern dig ifrån oss. Detta inlägg skrivet jag klockan 14:00. Vid denna tid för 4 månader sedan satt jag tillsammans med mamma och Jocke vid din sida och innerst inne visst vi att det skulle ta slut den dagen. Men man förnekade det in i det sista. Om 10 dagar hade det varit din och mammas bröllopsdag. Om 12 dagar fyller jag år. Detta blir min första födelsedag utan dig. Denna eftermiddag kommer tårarna att rulla. Kl 17:15 är det så exakt det kan blir. Misstänker att jag inte kan hålla mig ifrån att bryta ihop då.

Såg på mina minnen på Facebook att detta datum förra året var fars dag. Insikten om att just förra året var sista gången jag kunde gratta dig gjorde att jag bröt ihop och har nu gråtit i 2 timmar. Pappa jag saknar dig.

Tänder ett ljus för dig idag för att minnas alla fina stunder.

Pappa du lärde mig så mycket. Men jag hann inte blir fullärd. Du fattas mig. Det gör så ont att vi inte kommer att ses igen, kommer inte bygga något ihop, eller att du kan rycka in när jag får psykbryt på båtmotorn som jag brukar få bråka med att få igång. Men du löser det på första försöket. Samma gäller med flakmoppen. Vem ska jag nu dricka en stadig grogg med. Vem ska killarna skjuta luftgevär med Min coola farsa som alla mina kompisar ville ha som sin farsa. Spola tillbaka tiden. Pappa, vi går till melles. Eller bara går ner i källaren och lyssnar på Magnus Uggla-låtar. Jag kommer ihåg när du fick en fotboll på näsan under en match och du körde hem mig och syrran till farmor. Mamma var inte hemma. ( Kommer inte ihåg varför) Eller när vi pallade äpplen mitt i natten hos den där griniga tanten på Stambanevägen, efter en surströmmingsskiva på vattentornsvägen. Minnena är många och skulle kunna hålla på i timmar. Älskade pappa kom tillbaka. Jag behöver dig här.

Tobbe, Din spännande frukt låda som barn ända till VM i Turiket. Du och Lena har alltid varit en del av familjen. Så som dina vackra döttrar, Liza och Frida. Tobbe, du bjöd på skratt och du utstrålade en enorm värme och trygghet. Du kunde hoppa från flotten, men du kunde också komma med livsviktiga råd. Mitt hjärta går sönder så fort jag tänker på att du är borta. Du var även min pappas bästa vän. Du har ju alltid varit med. Vi alla som kände Tyr och Loke, vet hur mycket Loke drogs sig till dig. Han vet att du kom alldeles för tidigt, men som han har saknat dig. Så som vi kommer att sakna dig nu. Vi ses i Nangijala

Ledsen att höra om Tobbes bortgång. Vila i frid Tobbe