Ann-Marie Turesson

Min pappa och du brukade träffas i Stigbergsparken när ni rastade era hundar och genom honom fick jag höra om dina enastående insatser för många församlingsbor i Sofia.Du kom att bli vår högt värderade familjepräst.Jag minns särskilt vårt långa samtal hemma hos dig inför begravningen av min man och den glädje det var för mamma när du kom till Vintertullen på hennes 95årsdag.

Du var nyutexaminerad när du mötte vår mamma första gången på Stigbergets sjukhus, Fjällgatan 20. Till vår mammas födelsedagar på Barnängsgatan kom du ofta och satt med uppdragna ben i vår soffa. En kär gestalt i söders kvarter blev du. Nu kanske du och vår mamma kan fortsätta att samtala där " ovan " när ni återses. Dotter Beatrice

Vi var skolkamrater men träffades åter igen som vuxna, då Du hälsade på mig i min nya hemstad Wien. Det var fint att få övernatta hos Dig och träffas i Din tjänstebostad. Nu får Du vila i frid efter ett liv i arbeite och uppoffring för andra. Du är borta men alla fina minnen finns kvar. Inger, Wien

Hej Annmarie. Jag är säker på att du sitter någonstans, tittar på oss och håller ett vakande öga, en hand över oss som fortfarande är här på jorden. Jag har alltid sagt när jag pratat om dig att du är MIN präst, det känns som om du alltid funnits i mitt liv. Söndagsskola, juniorer, SKUF och konfirmation. Söndagsskolan, jag minns med glädje alla luciatåg-ljuståg vi hade i kyrkan. Juniorerna som blev SKUF, kyrkans egna ungdomsgård, vi umgicks, gjorde chokladbollar, varma mackor och fick lite bibelkunskap av dig. När vi var tonåringar i SKUF så satt vi några av tjejerna och fantiserade hur du skulle se ut med utsläppt hår och med läppstift men det hade verkligen inte varit du. Nu i skrivande stund kom jag på resorna till Nämndö och då en gång när vi försökte skrämma dig och de andra ledarna med en plastorm. Du döpte mina tre barn, det första barnet i Sofia kyrka sen kom du hem till oss och döpte de andra, ett på en dansbana och det sista i en föreningsgård. Vid sista dopet sa du på ditt sätt att skämta ”Nu kommer jag inte tillbaka om jag inte får viga er”. Du fick inte viga oss, vi är fortfarande ogifta men vi sågs ändå, andra barn i släkten döptes av dig. Något som är precis DU är när jag mötte dig oförhappandes i stan och vi pratades vid, jag pluggade och hade dåligt med pengar och ”gnällde” lite om det, du tittade på mig och sa med allvar i rösten. Kom till mig jag har pengar. Jag kom aldrig men bara vetskapen av att du fanns där för mig hjälpte mig, inte bara då utan många gånger när livet befunnit sig i dalgångar. Vet du hur många gånger jag tänkt på dig och fått någon slags styrka i att veta att du fanns där, bara vetskapen har hjälpt. Bara vetskapen av att du befunnit dig i dina hem, Sofia kyrka, på Borgmästargatan, på Erstagatan och nu på Vitsippan det har faktiskt gett mig en inre trygghet. Du har funnits där. Var jag än befunnit mig och pratat om min präst så har många andra också känt dig, på arbetsplatser, bland vänner som man inte ens trodde att de kände dig, många hade en relation till dig. Jag hoppas du förstod hur mycket du betytt inte bara för mig utan för många många människor.

Vi var 13 år när vi träffades i realskolan på Bohusgatan. Vi bodde ganska nära varandra på söder. Du kunde inte viga oss för du var inte färdig präst då. Du har döpt våra barn och barnbarn. Du har begravt vår son och våra föräldrar. Vi saknar dig som vän och familjepräst. Gunnel och Rolf Trygg

Tack för fina minnen under många år !

Tack kära Ann-Marie för all din hjälp under alla dessa år för mig och barnen. Du och dina föräldrar var den bästa barnvakterna som man kunde tänka när jag jobbade. Din pappa, Gösta var den ende som kunde ta Carlos till frisören. Detta besök avslutades alltid hos glasskiosken och då fick Carlos alltid välja den största glassen som dom hade. Detta var ju drömmen. Det enda spanska ord som Ann-Marie kunde var det spanska ordet för glass - "helado". Ingen som Ann-Marie kunde läsa bättre boken om Ture Sventon som godnattsaga. Nyårsaftona hos Ann-Marie med avslutning i kyrkan med Marie och Carlos var alltid en bra start på det nya året. En stor varm kram, Berit, Marie & Carlos Sund Calderon

Du vigde oss den 27 mars 1976 i Bromma kyrka, döpte våra döttrar och barnbarn. Ditt tal vid min pappas begravning där du talade om hans "...himmelska födelsedag" glömmer jag aldrig. Tack Ann-Marie!

Har så många fina, roliga och några sorgliga minnen av tillfällen tillsammans med dig. Vår bekantskap började i Västertorpsskolan. Du har förrättat vigslar, dop, begravningar inom min familj och varit en trygg medmänniska och en av mina bästa vänner. Du är saknad. Vila i frid! /Leena-Karie

Tack för allt du gjorde för hela min familj . Vila i frid❤️